engelskt uttal

Pratar engelska på jobbet då och då. Jag har aldrig varit så förtjust i att behöva prata engelska. Jag har till och med haft fobi för att prata engelska överhuvudtaget. Jag tror att jag blev fobiskt rädd när mitt X så gärna pratade sin askassa engelska och jag, i min pinsamma ungdomlighet, skämdes å hennes vägnar - för hennes kassa uttal och dåliga ordförråd. (Och den engelskan hon pratade var verkligen askass, typ Angeta Fältskog var (är?) ett språkgeni jämförelsevis.) När jag hörde hur kass hon var så tänkte jag nog att andra tyckte att jag oxå pratade så kasst, och på nåt sätt strulade hjärnan till det så att jag blev för nojjig för att prata engelska...

Hur som helst.

Nu försöker jag bli av med nojjan, men pratar fortfarande helst inte engelska alls.

Särskilt retar jag mig på hur jag säger ordet talk. Säger ett extremt konstigt tå:k. Jag tror jag försöker härma Brad Pitt när han talar om reglerna för fight club. Särskilt andra regeln, har jag för mig, med bra mycket eftertryck, alltså. Tå:k!